Dagens verklighet
förverkligas
Genetik-
läran om det biologiska arvet. Om
vi tittar på ett släktfotografi ser
vi att vissa ansiktsdrag hos föräldrarna
kommer igen hos barnen,
från generation till generation. Det
kan vara formen på ansiktet, att
många i släkten är små eller storvuxna
eller har fräknar. Ibland
brukar man säga att ”lika föder lika”. Men samtidigt vet vi att
barn inte
blir exakta kopior av sina föräldrar. De får istället en unik
blandning av egenskaper
från båda föräldrarna.
Genetik
är den del av biologin som handlar om det biologiska arvet. Den hjälper
oss att förstå vilken roll arvet spelar när en människa eller
någon annan
organism får vissa egenskaper. För att förstå hur det går till
tittar vi in
i cellens mittersta del – cellkärnan. Kromosomer,
DNA och gener. Om
vi med ett mikroskop tittar på celler som delar sig
kan vi se ett antal så kallade kromosomer. De består
bland annat av det kemiska ämnet DNA.
Det
är DNA som bär på arvet och den information som
styr våra biologiska egenskaper, till exempel ögonfärg
och hårfärg. Informationen
i DNA är uppdelad i många små budskap.
Varje budskap kallas ett arvsanlag eller en
gen. Människan har ungefär 25 000 olika gener i
sina kromosomer. Var
och en har sitt speciella budskap. Men
hur kan DNA skapa en ny människa från en enda befruktad äggcell?
Svaret
ligger i att DNA kan läsas som en instruktionsbok. Ett
alfabet med fyra bokstäver. DNA
kan liknas vid en repstege som vridits i spiral.
Pinnarna i stegen består av fyra bokstäver.
A, C, G och T. bokstäverna står för kemiska
byggstenar som kallas kvävebaser. De sitter
alltid ihop parvis – A med T, och C med G.
De
fyra bokstäverna är det genetiska alfabetet. Deras
ordningsföljd längs DNA – repstegen bildar
korta ”ord”. Om man klättrar uppför stegen
kan orden läsas och bilda ”meningar”.
En
gen motsvaras av en mening med ett speciellt
budskap.
Tre
meter DNA i varje cell.
Sammanlagt
finns det ungefär tre miljarder bokstavspar
i DNA:t i en mänsklig cell. Om man skulle
skriva ner hela texten skulle det motsvara 100
hyllmeter med telefonkataloger. För
att få plats är DNA:t hårt hopvecklat i cellkärnan. Om DNA från
en enda cell
skulle vecklas ut skulle det bilda en tre meter lång tråd. Gener
är recept på proteiner.
Vi
kan likna DNA vid en stor receptsamling. Bokstävernas ordning längs DNA
beskriver hur cellen ska tillverka olika proteiner. Varje gen är ett recept
för ett speciellt protein. Proteiner
består av långa kedjor av aminosyror. Med hjälp av recepten i DNA
kopplar cellen ihop de olika aminosyrorna i en viss ordning.
Ordningen avgör
vilket protein som bildas.
Proteiner
har många viktiga funktioner. En del är byggmaterial i cellerna, andra
är enzymer eller signalämnen som styr kroppen. Våra proteiner är
på så
sätt grunden till våra biologiska egenskaper. Alla
gener är inte aktiva.
Alla
celler i kroppen har samma information i sitt DNA. Men om alla har samma
recept för proteiner, varför blir då inte alla celler lika?
Förklaringen ligger
i att bara en del av alla gener i en cell är aktiva. Olika gener är
aktiva i
olika celler. De får därför olika utseende och funktion. Gener
”slås på och slås av”.
Om
en gen är aktiv eller vilar kan förändras under livets gång. I vissa fall styrs
det av olika signalämnen från andra celler i kroppen. Under puberteten
bildas till exempel könshormonerna. De aktiverar bland annat gener
i hudcellerna runt könsorganen så att de tillverkar proteiner som bildar
hår.
I
andra fall kan det vara signaler från vår omgivning som ”slår
på” gener. Ett
exempel är hudceller som börjar tillverka ett mörkt färgämne,
ett pigment,
när vi har varit i solen. Vi blir bruna.
Arv
och miljö samspelar. Samspelet
mellan DNA och omgivningen gör det ofta svårt att säga vilka egenskaper
som beror på arv och vilka som beror på miljö. Många egenskaper
beror snarare på ett samspel mellan arv och miljö.
Hur
lång en människa blir är ett exempel. Det styrs bland annat av
mängden
tillväxthormon i kroppen. Skillnader hos olika människor i genen för
tillväxthormon kan delvis förklara varför vi blir olika långa.
Men hur mycket
kroppen växer styrs också av hur mycket näring vi får i oss. Att människor
är längre idag än i tidigare generationer beror antagligen på att vi
äter bättre idag. Miljön har förändrats, men generna är de
samma.
Från
generation till generation. Den
genetiska informationen förs vidare. De
flesta celler i kroppen kan dela sig. På så sätt ersätta döda
celler med nya.
När cellerna delar sig måste den genetiska informationen i DNA:t
föras vidare
till de nya cellerna. Det är möjligt tack vare att DNA kan göra
kopior av
sig själv. Det gör det också möjligt för det biologiska arvet
att föras vidare
från förälder till barn.
Kopiering
inleder vanlig celldelning. När
en cell ska dela sig gör den först en kopia av sitt DNA. Spiralen
tvinnas då
upp så att de två halvorna bildar varsin mall. Från dem växer två
nya DNA
– spiraler fram. De blir exakta kopior av
det ursprungliga DNA:t eftersom A
alltid
bildar par med T och C alltid med G. De
nya DNA – spiralerna packas sedan ihop
till kromosomer. Inför celldelningen
finns
det nu två kopior av varje kromosom.
När
cellen delar sig dras de åt var sitt håll.
Till sist dras cellen ihop på mitten och
de två cellhalvorna skiljs från varandra. Resultatet
blir två celler som är genetisk exakt
lika ursprungscellen. Det kallas
vanlig
celldelning. Könsceller
kräver särskild celldelning. Alla
organismer som förökar sig sexuellt har en dubbel uppsättning
kromosomer
i sina kroppsceller. Kromosomerna förekommer alltid i par.
Vi människor
har 46 kromosomer, 23 kommer från mamman och 23 från pappan.
Tillsammans bildar de 23 par i våra celler.
Våra
könsceller är de enda cellerna som inte har 46 kromosomer. De har istället
hälften så många, det vill säga 23 stycken. För att bilda
könsceller behövs
därför en särskild celldelning som halverar antalet kromosomer. Den
kallas reduktionsdelning. Reduktion betyder minska. Resultatet blir
ägg och
spermier med 23 kromosomer var.
Befruktning
ger åter parvis kromosomer. Vid
befruktningen slås äggets 23 kromosomer
ihop med spermiens 23
kromosomer. Den befruktade äggcellen
får på så sätt 46 kromosomer. Kromosomerna
finns nu åter i par –
hälften
från mamman och hälften
från pappan.
I
det befruktade ägget tar därefter den
vanliga celldelningen fart.
Den nya
individen bildar nya celler och växer. Den unika kombinationen av kromosomer
från mamman och pappan bygger upp varje ny cell i barnets kropp.
Flicka
eller pojke – könskromosomerna avgör. I
könscellerna hos en man är ett av de 23 kromosomparen inte lika.
Det är könskromosomerna
X och Y. den mindre kromosomen kalls Y och innehåller den
gen som gör att det befruktade ägget utvecklas till en pojke.
Könskromosomerna
bestämmer alltså vilket kön barnet får. En kvinnas celler innehåller
22 vanliga kromosompar och de två könskromosomerna XX. Mannens
celler har 22 vanliga kromosompar och könskromosomerna XY. Om
det blir en pojke eller flicka vid befruktningen beror på vilken
spermie
som
hinner först till ägget. Hälften av mannens spermier innehåller
en X kromosom
och hälften en Y – kromosom. Alla kvinnans ägg har en X – kromosom.
Tvillingar
Ibland
föds det tvillingar. Oftast beror det på att två ägg har blivit
befruktade
samtidigt av två olika spermier.
Sådana tvåäggstvillingar är
inte mer
genetiskt lika varandra än två vanliga syskon. På motsvarande sätt
kan det
ibland födas trillingar eller ännu fler barn på en gång. Även
ett enda befruktat ägg kan ge tvillingar. Det beror på att den befruktade
äggcellen ibland delar sig i två.
Ett befruktat ägg blir då två individer.
Sådan enäggstvillingar har exakt lika gener och blir genetiskt sett kopior
av varandra. Att de ändå kan få olika personligheter beror på att även
miljön påverkar våra egenskaper. Den ser aldrig likadan ut inte
ens för
enäggstvillingar.
Mönster
i arvet
Har
du fräknar i släkten?
Trots
att det finns en oändlig variation av gener kan vi se att vissa
egenskaper
ofta återkommer i släkter och familjer. Fräknar
är ett exempel. Men
egenskaper kan dyka upp trots att de inte syns hos någon av föräldrarna.
Brunögda föräldrar kan få blåögda barn.
Förklaringen
ligger i hur föräldrarnas kromosomer har kombinerats hos barnet
vid befruktningen.
Vissa
kombinationer gör att ett dolt arv blir synligt. Mönstret i arvet
är lättast
att upptäcka när en egenskap endast styrs av en gen.
Dominant
eller vikande gen. Vid
befruktningen bildar kromosomerna par – en från vardera föräldern. Det
betyder att generna också finns parvis. Men vilken av de två
generna i
ett
par bestämmer?
Vissa
gener tycks alltid bestämma, även om de bara ärvs från en
förälder. De
kallas dominanta gener. Fräknar
beror t.ex. på en dominant gen. Andra gener märks bara om de ärvs
från båda föräldrarna. De kallas vikande gener. Många ärftliga sjukdomar
beror på vikande gener. Ibland
är två gener i ett par lika starka, då får barnet en blandning av föräldrarnas
egenskaper.
Homozygot
eller heterozygot.
Den
som har två dominanta eller två vikande i ett genpar kallas
homozygot för
den egenskapen. Homo betyder lika. Den som istället har en dominant och
en vikande gen i samma genpar, kallas heterozygot. Hetero betyder olika. Korsningsschema
visar hur anlagen ärvs. Om
vi vet om en egenskap styrs av en dominant eller vikande gen kan vi räkna
ut hur egenskapen kan gå i arv. Då ritar vi ett korsningsschema som visar
de olika sätt mammans och pappans gener kan kombineras på.
Ta
fräknar som exempel. De styrs av ett genpar där den dominanta genen F ger
fräknar. Hos en fräknig pappa som är homozygot FF har alla
spermier den
dominanta genen F. om mamman inte har fräknar har hon en dubbel uppsättning
av den vikande genen ff. alla hennes ägg kommer därför att ha den
vikande genen f.
När
spermien F slås ihop med ägget f ser vi i korsningsschemat att alla barn
kommer att få genparet Ff. eftersom den dominanta genen F alltid kommer
att finnas hos barnet blir det fräknigt. Ibland
slår en vikande gen igenom. Vad
händer då om två fräkniga personer som båda är heterozygoter Ff
får barn. Var
och en av föräldrarna bidrar då med både F och f i sina
könsceller. I korsningsschema
kan vi se att könscellerna kan kombineras på fyra olika sätt
FF, Ff, fF eller ff. chansen att barnen ska få fräknar blir då tre
av fyra
eftersom
F är dominant.
Chansen att det inte ska få fräknar är en av fyra. Korsningsschemat
kan däremot inte säga hur det blir för varje enskild barn. I
verkliga livet vet vi ju inte vilken spermie som slås ihop med
vilket ägg.
Flera
gener och miljön styr. De
flesta av våra egenskaper styrs av mer än ett genpar. Hudfärg, ögonfärg
och hårfärg är några exempel när många gener styr blir det
flera kombinationsmöjligheter.
Därför finns det många olika hudfärger, från svartaste
svart till vitaste vitt. När det är många gener inblandade är det svårt
att räkna ut hur en viss egenskap kommer att gå i arv.
Många
av åra egenskaper beror dessutom på en kombination av arv och miljö.
Ett exempel är det som händer med huden under sommaren. Den som
är mycket i solen blir oftast brunare än den som sitter inne, även
om de
har ungefär samma hudfärg från början. Men alla blir inte lika
bruna även
om de är lika länge i solen. Det beror på att vi har ärvt olika
förmåga att
bilda brunt pigment i huden.
När
arvet skadas.
För
många kromosomer. När
könscellerna bildas ska varje ägg och
spermie
få 23 kromosomer. Men ibland blir det fel.
Många sådana fel leder till att det inte blir någon
befruktning, eller till att fostret inte kan överleva.
Andra fel kan leda till funktionshinder. Den
vanligaste sjukdomen som beror på fel antal kromosomer, är Downs syndrom,
även kallad mongolism.
Barnet har 47 kromosomer i sina celler istället
för 46 kromosomer. Hur stort funktionshindret blir kan variera, men många
behöver mycket hjälp även som vuxna. Mutation
en förändring i DNA.
Ibland
uppstår det helt nya skador i DNA under livet. Det kan bero på att det
blir något fel när en cell kopierar sitt DNA. DNA:t kan också
skadas av kemikalier
och av strålning från radioaktiva ämnen eller solen. Oftast kan cellen
reparera felen, men ibland leder det till att en gen får en
bestående skada.
En sådan förändring kallas för mutation.
Vissa
mutationer kan leda till att en cell inte längre vet när den ska
sluta dela
sig. En sådan cell kan utvecklas till cancer. Skador
på DNA som drabbar könscellerna kan ärvas eftersom det är deras
DNA
som överförs till barnet. DNA skador som drabbar kroppsceller för däremot
inte vidare till barnet. Mutationer
är oftast skadliga. Men då och då dyker det upp en förändring som
ger nya användningsbara egenskaper.
Det kan leda till att nya arter utvecklas.
Ärftliga
sjukdomar orsakas av skadade gener.
Ärftliga
sjukdomar beror på att skadade gener har förts vidare från
föräldrarna
till barnet. Många sådana sjukdomar beror på en skadad
vikande
gen. En sådan sjukdom framträder bara om barnet får genen från båda
föräldrarna. Att föräldrarna inte själva är sjuka beror på att
de har en oskadad
gen i sitt genpar. Oftast vet vi inte ens att den skadade genen finns
i släkten.
Det
finns även ärftliga sjukdomar som alltid ”slår igenom”. De
orsakas av en
skadad dominant gen och drabbar alltid den som bär genen. Om bara den
ena föräldern har en sådan sjukdom kommer ungefär hälften av barnen
att bli sjuka. Att inte alla barnen blir sjuka beror på att den
sjuka föräldern
även kan ha en frisk gen att föra vidare.
Skador
i könskromosomerna
Vissa
ärftliga sjukdomar beror på skador i könskromosomerna. Blödarsjuka är
ett exempel. Då saknas ett protein som får blodet att levra sig
efter en skada.
Genen för proteinet är skadad. Den
skadade genen finns bara i X – kromosomen. Eftersom flickor har två
X kromosomer
skyddas de om genen i en av dem är oskadad. Men pojkar har bara
en X – kromosom. Om genen i den är skadad kan de inte skyddas av en
motsvarande gen på Y – kromosomen.
Blödarsjuka drabbar nästan
bara pojkar.
Det kallas könsbundet arv.
Ett
annat exempel är färgblindhet. X – kromosomen bär på gener som
gör att
ögat kan se röda och gröna färger. En flicka har gener i båda
sina X – kromosomer.
Men pojkar har bara genen i sin enda X - kromosom och drabbas
därför lättare av färgblindhet.
Arv
och miljö i samspel
Många
sjukdomar som ”går i släkten” beror på ett samspel mellan
genen och
miljön. Ett exempel är typ – 1 – diabetes. Sjukdomen bryter
ofta ut redan
i unga år och beror på att de celler som tillverkar insulin inte fungerar. Forskarna
känner till flera gener som ökar risken för att få sjukdomen. Men även
miljön tycks påverka om den ska bryta ut.
Ett
annat exempel på hur arv och miljö samarbetar är allergi. Risken
för att ett
barn ska bli allergiskt är större om en eller båda föräldrarna
är allergiska.
Men risken ökar ytterligare om någon röker hemma. Även miljön spelar
alltså en viktig roll.
Vad
är genteknik?
Under
senare år har kunskapen om det biologiska arvet vuxit snabbt. Det har
givit upphov till en rad nya tekniker för at studera generna och
även förändra
dem. Det kallas genteknik. Redan
på 1970 – talet lärde sig forskarna att ”klippa och klistra”
bland
generna.
På så sätt kunde generna flyttas från en cell till en annan och skapa
organismer med nya gener och förändrade egenskaper.
Eftersom allt liv
har samma generiska språk kan till exempel en bakterie läsa en
mänsklig gen
och tillverka ett mänskligt protein.
Gentekniken
används idag inom många områden. Vi tillverkar nya
läkemedel,
tar fram nya växter och lär oss mer om hur vårt biologiska arv fungerar.
Läkemedel
från bakterierna
Genom
att placera mänskliga gener i bakterier går det att tillverka
läkemedel
som tidigare var svårt att framställa. Ett av de första läkemedlen som
framställdes med genteknik var tillväxthormoner. Barn som har brist på
hormonet stannar i växten och blir kortare än normalt. Ett annat läkemedel
som framställs med genteknik är insulin som används för att behandla
diabetes.
Även
djurceller och jästceller kan användas för att tillverka mänskliga proteiner.
Det finns till exempel får som fått mänskliga gener för att tillverka
medicin mot blödarsjuka. Tanken är at vi ska kunna utvinna medicinen
ur fårets mjölk.
Genterapi
– nya gener i kroppen
Med
hjälp av nya gener försöker forskarna även att få kroppens egna
celler att
tillverka den medicin som behövs. Att föra in nya gener i våra
egna celler
kallas genterapi. Forskarna prövar metoden för att behandla
ärftliga sjukdomar
som blödarsjuka, men även cancer. Än så länge görs det bara på
försök. Genterapi
har hittills bara gjorts på kroppsceller. Den gen som sätts in kommer
då bara att finnas hos den som behandlas.
Om man skulle göra genterapi
på könsceller, alltså på ägg och spermier, kan förändringen gå
i arv.
Det är svårt att säga vilka följder det kan få på sikt. Därför
är det idag förbjudet
med genterapi på könsceller.
Gentester
Genteknik
kan också användas för att spåra gener för ärftliga sjukdomar. Om
vi ve hur DNA – skadan ser ut räcker det med några celler från
saliven för
att göra en gentest. Man kan också leta efter tecken på en genetisk skada
till exempel
ett protein som inte fungerar. En
del sådana tester görs på alla nyfödda barn i Sverige. Då kan
läkarna tidigt
börja behandla ovanliga men svåra sjukdomar.
Gentester
ger ofta ganska oklara svar. Det är inte alls säkert att man blir sjuk
även om man har en riskgen. Oftast spelar ju flera gener och även miljön
in. Ibland kanske det inte finns någon effektiv behandling mot en genetisk skada.
Då är valet att testa sig inte lika självklart. Skulle du vilja ha information
om dina ärftliga risker?
Hur
skulle du använda informationen? Hur tror du att kunskapen om dina gener
skulle kunna påverka möjligheterna att få jobb eller försäkringar?
DNA
– sonder spårar bakterier och virus
Kunskap
om generna kan även användas för att spåra bakterier och virus som
orsakar infektioner. Det är viktig information för att läkarna ska
kunna välja
rätt medicin. Med hjälp av så kallade DNA – sonder letar man
efter kända
”bokstavskombinationer” i virusets eller bakteriens DNA. Det fungerar
ungefär som sökfunktionen i en dator. Tekniken kan också användas
för att spåra sjukdomsframkallande bakterier i mat.
Kartor
över arvsmassan
Med
hjälp av genteknik har vi kunnat göra kartor över vårt DNA. Nu
har vi alltså
en bild av ordningsföljden för DNA – bokstäverna. Vi vet också
var på kromosomerna
de olika generna sitter. Liknande gen-kartor finns bland annat
för olika bakterier, möss och ris. Varför
vill vi d ha kartor över våra gener? En fördel är att vi med
kartans hjälp
kan studera hur olika gener samspelar med varandra.
Det blir möjligt att
studera hela arvet samtidigt, och hur det påverkar en celler eller
en hel organism. Gen-kartorna
används också för att ta reda på vilken roll olika gener spelar. Kanske
vill vi veta var i kroppen proteinet från en speciell gen är
viktigt.
Många
hoppas att den nya kunskapen ska göra det lättare att förutsäga, förebygga
och behandla sjukdomar.
Gen-kartor
visar släktskap
Gen-kartor
gör det lättare att jämföra det genetiska arvet mellan olika organismer.
Likheter och skillnader kan användas för att ta reda på hur nära
släkt olika organismer är med varandra. Likheter kan också
användas för
att lära sig mer om människans sjukdomar genom att studera motsvarande
gener hos till exempel en jästsvamp.
Genetiska
fingeravtryck
Varje
människa är genetiskt unik. Det har gjort det möjligt att med
hjälp av DNA
spåra brottslingar och identifiera döda människor. Ett genetiskt fingeravtryck
kan avläsas om vi har tillgång till DNA från en person. Det kan komma
från exempelvis blod, sperma, saliv eller några hudflagor. Dna
– provet klipps sönder med hjälp av speciella enzymer. Sedan masskopieras
DNA – bitarna. Därför räcker det med mycket små mängder DNA
i det prov man har.
Bitarna sorteras i storleksordning så att man
får ett
mönster som liknar en streckkod. Den kan jämföras med DNA från
till exempel
en person som är misstänkt för ett brott. Tekniken
används också för att undersöka om två personer är släkt,
bland annat
för att bevisa vem som är far till ett barn. Kloning
och stamceller
Kloning
är en teknik som skapar genetiskt identiska celler eller individer.
Kunskapen
om kloning har vuxit snabbt under senare år. Tekniken har bland
annat använts för att klona flera olika djur.
Dolly
– att klona vuxna djur
Att
kola djur är en metod för att ge ungen exakt samma gener som sin mamma.
Det första vuxna däggdjur som klonades var fåret Dolly. Hon hade sitt
ursprung i en cellkärna från en vanlig kroppscell. Cellkärnan med
sitt DNA
sattes in i en äggcell från ett annat får.
Den äggcellen hade
först tömts
på sin egen cellkärna. Äggcellen med det nya DNA:t kunde sedan utvecklas
till en genetisk kopia av det får kärnan kom från - nämligen Dolly.
Sedan Dolly föddes 1997 har forskare lyckats klona även mus, gris, katt
och kanin. Chansen att lyckas med kloning är liten. De flesta djur
blir sjuka
eller dör innan de hunnit födas.
Stamceller
från embryon eller vuxna
Stamceller
är celler som kan utvecklas till alla olika sorters celler i
kroppen. De
finns bland annat i det befruktade ägget som just börjat växa, det
så kallade
embryot. På 1990 – talet lärde sig forskarna att plocka ut och
odla stamceller
från befruktade ägg som blivit över vid provrörsbefruktning. Tanken
är att de ska kunna användas för att ersätta celler i kroppen som blivit
skadade.
Även
hos vuxna finns det stamceller.
En del sådana stamceller kan tas ut
ur kroppen
och odlas samma sätt stamceller från embryon. Tekniken används till
exempel vid transplantation av benmärg för att behandla olika sjukdomar
i blodet. Många hoppas att de vuxna stamcellerna ska kunna
användas
istället för stamcellerna från embryon.
Kloning
i medicinens tjänst
Om
stamceller ska kunna användas för att bygga mänskliga reservdelar måste
de göras så lika kroppen egna celler som möjligt. Helst ska de ha exakt
samma gener. Annars stöter immunförsvaret bort dem. Om det inte går
att använda stamceller från den som är sjuk kan man i framtiden kanske
göra så kallad kloning genom kärnöverföring. Det skulle till
exempel kunna
göras vid Parkinsons sjukdom.
Då tillverkar celler i hjärnan inte tillräckligt
av signalämnet dopamin. En cellkärna från den sjuke förs då in i ett
ägg utan kärna från en annan person . om ägget börjar dela sig
kan man
kanske få nya stamceller som är genetisk lika den sjuke
kroppsceller. De
kan sedan överföras till den sjuke utan risk för avstötning. Idag
används
kloning
ännu inte för att behandla sjuka människor Genetik
och mat.
För
mer än 10 000 år sedan började människor kring Medelhavet samla
in och
odla ett vilt gräs. Fröna kunde användas hela eller för att göra
mjöl. Idag
kanske vi inte skulle känna igen växten, men det är i stort sett
samma gräs
om dagens vete. Vete
är ett av många exempel på hur bönder genom tiderna har förädlat växter.
Genom att välja ut plantor med bra egenskaper och korsa dem med
varandra
har vi fått växter med nya egenskaper som större frön, mer protein
och som tål kyla bättre.
En
stor del av dagens växtförädling sker fortfarande genom urval och korsning.
Men all ny kunskap om arvet har gjort arbetet effektivare. Bland annat
går det att spåra enstaka gener i växternas DNA. Då är de
lättare att välja
rätt ”föräldrar” i förädlingsarbetet.
Samma
sak gäller vid avel av djur. Kor och grisar på dagens bondgårdar
är resultatet
av korsningar som gjorts för att få fram djur som ger mer mjölk eller
så mycket kött som möjligt.
Variation
och mångfald
Växtförädling
och djuravel bygger på att det finns en mångfald av
egenskaper
inom arten . en genetisk variation. Det går inte att skapa helt nya
anlag, bara att kombinera och korsa gener som redan finns
Samtidigt
håller vi människor på att minska mångfalden. Jordbruk och skogsbruk
är ofta inriktat på att odla några få arter och att göra
variationen inom
arten så liten som möjligt.
Om
den biologiska mångfalden blir för lite kan jordbruket få problem. Bristen
på genetisk variation kan leda till att en sjukdom slår ut en hel skörd
istället för bevara en del av den. Det kan också bli svårt at
hitta varianter
inom arten där motståndskraften mot sjukdomar finns kvar. De skulle
annars kunna användas till nya korsningar för att få fram mer motståndskraftiga
växter.
Genbanker
bevarar arvsanlagen
Ett
sätt att försöka bevara mångfalden bland nyttoväxterna är att
skapa så kallade
genbanker. I en genbank samlas frön från så många olika växtsorter
som möjligt. Där finns frön från vilda släktingar till våra nyttoväxter
och frön från växter som det inte längre lönar sig att odla. Det är
också viktigt att fortsätta odla gamla sorter och på så sätt
skapa en levande
genbank för kommande behov.
Växter
med nya gener
Med
genteknik kan man flytta gener mellan olika arter. På så sätt
skapas så kallade
genmodifierade växter. Ofta talar men om genmodifierad organismer
– GMO.
Ett
exempel är att använda genen från en bakterie som kan tillverka
gift som
dödar insekter. Genen för giftet klipps ut ur bakteriens DNA och
förs in i
en växtcell. När cellen utvecklas till en ny planta kommer den att
ha bakterie-genen
i all sina celler.
De kan därför tillverka giftet och skadeinsekter som
äter växten dör. Nya
växter – möjligheter eller hot. Med
genteknik går det att tillverka växter som aldrig skulle kunna tas
fram med
vanlig växtförädling. Växter med insektsgift gör det till
exempel möjligt
att
minska besprutningen med bekämpningsmedel. Det har också skapats ris
med mer näring och raps med nyttigare fetter. Men vilka risker
medför gentekniken?
Vad
händer till exempel om frön från genmodifierade väster sprids
från odlingarna
till naturen runt omkring? Där
kan de ge upphov till förvildade växter med de nya egenskaperna. En sådan
ny växt skulle kunna bli ett ogräs som ställer till med stora bekymmer.
Djur
med nya gener Genteknik
kan också användas för att skapa djur med nya gener – så kallade
transgena djur. De flesta används för forskning om sjukdomar.
För djur
i lantbruket har det visat sig svårt att påverka just de egenskaper
man vill
åt eftersom de ofta styrs av flera gener. Men det finns några
exempel, bland
annat en gris med nyttigare fett. Det finns också lax med extra tillväxt-gener.
Den växer snabbare och behöver mindre mat än sina vilda släktingar.
Den
nya maten
Det
har blivit debatt om den nya maten. Kan de vara farlig? Generna i maten
blir inte en dl av vårt eget arv, däremot kan maten få oönskade egenskaper.
Om till exempel en gen från nötter sätts in i sojabönor kanske människor
som är allergiska mot nötter blir sjuka av bönorna.
Innan
den nya genmaten kommer ut i affärerna kontrolleras den noga. I många
fall tycker experterna inte att tekniken skapar några problem. Den nya
gener eller dess protein kanske inte ens finns kvar. Trots det är
många tveksamma.
Därför finns det krav på att maten ska märkas. Då kan var och en
själv bestämma.
Kursen
i Genetik är nu avslutad, gå över och arbeta med
instuderingsfrågorna
och lämna in dem när du är klar.